En sorglig tilldragelse
Från: Tyko Pettersson, Gåvsta
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 14
Bästa Edith. Det var nog mycket längesedan du såg brev från undertecknad. Men nu tänkte jag få ihop ett i en hast. Jag mår bra, hoppas att du gör detsamma. Här gick åskan så inatt när jag vakna så trodde jag att de var jordbävning. Fönsterruterna skaka så det var förfärligt. Men det var ju egentligen inte om de jag tänkte skriva. Jag får också be om ursekt för att du fick sitta hemma och vänta på söndagseftermiddagen för min skull. Jag tyckte själf att det var riktigt retfullt. Men det var så att blev ingen hemresa för mig den dagen. Men Bäve i Kallesta har uträttat åt mig. Jag kom till Uppsala på måndags afton halv 6 tiden. Då tänkte jag gå opp till dig och tala om hur de förhöll sig. Men det var så mule och regnigt, så jag gjorde mig inte tid. Jag hade brådt åka hem. Jag tyckte att det var och såg mycket otacksamt ut utav mig. Tänkte skriva var kväll, men jag är så lat när det blir kväller. Det var en mycket trevlig resa, men sorglig också på samma gång. Det var omkring 70 personer med. Missionshuset hade välvilligt upplåtits för ändamålet. Det var en stor mängd med kransar. Bl.a. så var de en från manliga sjukskötare i Säter. Den kostade 25 kr. Lilla Wera hon förstår och fattar inte än sin stora förlust1. Det kunde vara mycket om de här att skriva, men jag har smått om tid, det finner du nog vid läsning också. Jag träffade din syster Maria en kväll i veckan här. Hon har inte fått någe brev ännu från dig. Hur det kommer sig vet inte jag. I söndags var de söndagsskolfest vid Trevlinge missionshus på förmiddagen och på eftermiddagen vid Kristinelund. Ivar Eriksson var här då. Snart reser han till den plats där han ska bli predikant. Nu har du väl ditt herrskap borta, så vore jag i Uppsala nu skulle vi ta en promenad. Men det är bara som jag säger. Kanske det blev lika som sist. Du ville, men inte ville. Nu får jag väl sluta. Men jag har mycke ännu som jag ville hava sagt. Wänligen teknar Tyko Pettersson
Om du vill skriva några rader åt mig så är jag tacksam. Men allt efter tycke och smak. Du har snart nog din namnsdag. Jag vill bringa dig en hjärtlig hälsning och lyckönskan.
Personer
- Johan Boivie gift med sin kusin Hulda Boivie f. Pettersson (Tykos syster)
- Vera Pettersson dotter till Ludvig Pettersson
- Maria Gustavsson syster till Edit Gustavsson
- Ivar Eriksson predikant
-
Tykos bror Ludvigs första hustru Maria Kristina avled tidigt och hastigt av en hjärntumör, bara 42 år gammal. Det är hennes begravning som Tyko beskriver. Vera var deras enda dotter. ↩