En retsam slaktare

Från: Tyko Pettersson, Svartbäcksbron
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min kära Edith. Min älskade, åter ska du få några rader. Jag mår så bra, fast mina tankar är hos dig. O vad jag önskar att träffa dig. Igår var det så långsamt och änformigt. Vad du är för mitt hjärta det vet jag bäst själf. Du står omgiven på alla sidor av min kärlek, vad det känns ljuft för mitt hjärta att jag eger dig. Å hur jag litar på dig min älskade Edith. Här är det sig ligt. Nästan värre stoj här idag än vanligt. Jag stundom kan ej annat än skratta åt allt elende. Vi har fått avlöning idag. Du ska tro att det ej fattas liter. Men min älskade, du kan känna dig lycklig, för din Tyko har ej kommit i beröring med detta gift. Då må tro att jag är riktigt glad att jag slipper. Nyss kommer en slaktare och går över alla sängar fram till mig. Sen går han fram till bordet och säger: “han stavar vilse till kyss och mer till”. Wi har trott att vi skulle slippa härifrån på tisdagen. Det blir det nog inte, men i veckan blir det nog. Förlåt mitt slarv, men det är ej så gott när man jag ej får vara i fred. Men till dig går mina tankar min rara gumma. En önskan har jag dock i afton. Jag ville så gärna kasta en blick in i ditt innersta. Jag känner dig så väl, det borde kunna vara nog för mig. Ditt hjärta det klappar nog så varmt för mig, det vet jag säkert. Du vill mitt sanna bästa. Jag kommer att skriva snart, men god natt nu och sofv godt.. Kom ihåg att jag är hos dig i din lilla kammare. Min kära Edith, tänk på mig ofta. Sov sött. Kyssar många medföljer. Av kärlek blott teknar din alltid trogne Tyko.