Osynlig

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min älskade Edith. Nu ska jag till och språka lite med dig, min älskade. Jag mår utmärkt bra, men hur mår du min kära Edith? Du varit så osynlig under veckans lopp. Inte sett dig i kyrkan om kvällarna. Jag varit riktigt orolig vet du. Jag vet ju att du går när du kan komma ifrån. Jag tror dock att Jesus hört min bön för dig. Vad det ändå känns tryggt och skönt få tala om allt för honom. Nu Edith har jag en innerlig önskan. Jag önskar att du vore här hos mig just nu. Om blott för en kort stund. Ser du jag har det riktigt fint må du tro. Det känns trevligare här i kväll än vanligt. O att du vore här. Måhända du är hos mig i tankarna nu, hos den du har kär. Min städerska har skurat idag, så har hon tvättat gardinerna och satt upp dem igen. O paradhandduken, samt sängöverdraget har hon också tvättat. Så har vi vädrat sängkläder och piska. Ack att vi hade ett hem. Ett fridfullt hem. Då, dina flitiga händer fick göra det trevligt för oss. Det skulle då kännas mycket mera hemtrevligare än vad det gör nu. Jag undrar nu vad [du] gör. Du tycker kanske att jag är nyfiken. Kanske du håller på och bäddar din lilla säng? För klockan slog nyss 11. Ack om jag fick hjälpa dig. Jag är ändå hos dig vara enda kväll. Mina tankar kretsa omkring dig. Jag älskar dig så varmt och innerligt. Men det känns så skönt att vara älskad av dig. Kanske inte mer, men ej heller mindre. Jag har nu pratat rätt länge. Nu är jag sömnig, så nu får jag nog sluta och gå till vila. Men först vill jag bedja Jesus att han beskyddar oss båda till kropp och själ. Möt mig söndag kväll om du är kry och kan. Du är riktigligt[sic] hjärtligt välkommen hit till mig. Helsa dina systrar. Men till dig följer de varmaste hälsningar i mängd och mer till gissa. God natt, sov gott min älskade Edith. Av innerligaste kärlek teknar din egen Tyko.