Ett hemligt ärende

Från: Tyko Pettersson, Lill-Gåvsta
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min älskade, ikväll äro mina tankar hos den mitt hjärta har så kär. Ja, de äro så ofta där. Jag känner det så i denna aftonstund att jag måste skriva till min kära Edith. Jag känner mig på samma gång så fattig i mig själv. Hur ska jag kunna få ihop ett brev som skulle kunna vara till någon glädje för dig. Därför ber jag dig. Begär ej så mycket av mig. Du skulle kanske önskat det helt annorlunda. Trött är jag då jag var bort igår kväll. Och sedan jag kom hem, satt jag och läste en bok som jag lånat av Ester. Han var så intressant. Nog tycker du väl att jag är konstig som skriver nu igen innan jag fått brev av dig. Hur tycker du? Ja, det gick nog ej att göra så till någon annan. Men till dig går det så lätt. Och varför tänker du, jo därför att jag har dig så kär. Jag har nyss kommit ifrån poststation. Jag tänkte helt visst att jag skulle få brev ifrån dig. Men jag fick inge’. Nog kände jag mig lite besviken med det samma. Men jag övervan’t så snart. Inte ger jag dig någon förebråelse därför. Du har mycket att göra och sent blir det kväller för dig. Men försök ändå skriva. Jag väntar ser du. Skriv snart. Ikväll har jag språkat vid Lilly i telefon en liten stund. Hon hade ej så mycket att tala om. Hon fundera varför jag ej skriver åt henne. Jag visa henne på att det var hon som var skyldig därtill. Så ville hon att jag skulle ringa på när jag skulle komma till Uppsala när det skulle bli. Hon skulle väl någe’ säga annars lät hon morsk. Du kanhända vill ha reda på var jag var igår kväll. Det var ej så långt. Jag var skickad dit av min mamma i ett ärende, men vad jag hade för ärende får du nog ej ändå veta. Du tycker nog att jag är stygg, men voro du här hos mig, då tyckte du nog ej så. Jag kan hälsa så mycket från dem allesamman. De mådde så bra. Jag ska bli släkt där. Det var ju hos dina kära föräldrar som jag var till. Jag bara önskade om du också varit med mig och gjort mig sällskap. Då hade du fått en kaffetår också. Jag har skrive bra nog många brev till dig. Jag tror att jag aldrig har talat om dem eller sänt dig en hälsning från dem. Fastän jag träffar dem och ser dem så ofta. Men kära du, förlåt min försumlighet här. Tro inte du att jag ringaktar dem, nej det är fjärran från mig. Jag tycker mig finna att jag är älskad av dem. Ja, de är så vänliga emot mig. Jag talar om för dig att, det är ju bara oss emellan om det här. Inte ska jag väl behöva vara rädd att tala om för dig hur jag har och hur jag tänker. Nu får jag nog sluta för denna gång. Förlåt mina slarviga rader min älskade Edit. Nu ska jag gå till vila. I drömmarna är jag nog hos dig. Jag är hos dig så ofta må du tro fast du ej märker det. God natt, sov gott min älskade och dröm om din egen Tyko.