Inför pastorn

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min innerligt älskade Edith. Jag känner mig så glad att jag får ge dig, min kära älskade, några rader idag. Jag känner mig så lycklig i förening med dig. Jag alltid känt mig lycklig med dig, men ändå mycket mer sen den dag vi togo det viktiga steget. Den dag ska jag sent glömma. Måtte Guds rika nåd och välsignelse hvila över oss i alla våra livsdagar. O så ljuvt det känns att vara så älskad. Men så är du också omgiven av en rik varm kärlek. Kan ej skildra det så som jag önskar, men må det fastmer vara bevisat i gärning och handling. Ja, i det praktiska livet. Den kväll då vi, min kära älskade, stodo inför pastorn i kyrkan. Jag kände mig så vek om hjärtat, men o så lycklig jag kände mig på samma gång. Han talade så varmt och hjärtligt, det var så faderligt tyckte jag. Jag tror att din egen far ej kunnat sagt det varmare. När jag kom hem på kvällen jag satte mig, men hans ord ljödo för mig. Edith du må tro jag kände det så viktigt. Men jag var så lycklig. Må jag vara och bliva öm och tillgiven på allt sätt, från det minsta till de största. Jag har här i största korthet skildra det som rör sig inom mig. O att du vore hos din egen Tycko i afton. Aldrig har du sett din blivande gubbe så lugn och glad och belåten. Men nu ska jag sluta. Se’n gör jag än visit som alltid till min innerligt älskade. Och jag stannar kvar som jag brukar göra. Älskade, sov gott. Jag ska framföra en hälsning till dig. Ja, gissa. Jo från Säter¹. Å från din egen Tyko. Mycke innerligt å varma helsningar. Wi mötas som vi sagt.