Saft och en god cigarr
Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8
Min egen kära älskade fässmö. Jag känner mig glad och outsägligt lycklig, att jag får skriva som här ovan och inte bara skriva utan att få känna och förnimma i djupet av mitt hjärta att det är en sann verklighet. Du är nog ej mindre lycklig än din fässman. Du eger också fullt rätt att kalla mig din egen Tyko. Jag vet att du litar på mig helt, å det bör du göra. Jag vill vara för din räkning. Jag vill ej veta om någon annan än min älskade Edith. O hvad du kan göra mig lycklig. Det har jag i sanning fått erfara. Så var förhållandet senast. Jag vill giva dig ett av hjärtat gående tack för den aftonen. Att älska, hvad det är en stor stor och hög ting, men att vara älskad det är större. När jag gick hem, så glad jag var, du bara skulle sett mig. Vägen är alltid kort när jag varit hos dig. När jag får ha min skatt i mina armar, vad kan jag önska mer. Men något kom likväl över mig så trängande, där jag påskyndade mina steg till min lugna hydda. Min Edith, får jag tala om det för dig? Jag tycker mig höra min älskade säga, så gärna så. För dig får jag tala om det som ligger mig närmast om hjärtat. Vad det känns ljuvt. Jag tyckte om vi snart nog kunde få oss ett eget hem, där du skulle vara husmor och jag husfar, men Putte höll jag på att glömma nu. Jag tror i sanning att vi skulle bli riktigt lyckliga. Tror inte du också. Jag tala om för dig hur jag kände det ser du. Jag känner det så ofta så. Ja, tiden är ganska långt framskriden ikväll också. Jag känner mig riktigt trött. Men till dig går dock mina tankar. Jag får vara hos dig på natten också. Jag har nyss kommit in på mitt rum, för jag blev bjuden i morsse[sic], att komma och dricka kaffe på kvällen hos nattvakt Åkerblom. Ja, de ha det så trefligt, så kunde vi också få det. Han bor här i samma byggning som jag. Han spela orgel, bland annat Titanics dödshymn1. Så drack vi kaffe först och sedan saft, och allra sist en god cigarr. Vi var bara två främmande. En nattvakt som heter Karlsson och jag. Karlsson sa att det är så bra som ett dåligt bröllop! Så blev det skratt och rätt muntert. Ja Åkerblom han skojar med mig. Han såg att det var ljust rätt sent sa han igår kväll. Jag träffade Ester Hammar ute på stan. Jag skulle hälsa å dig. Hon var hemma men gått och lagt sig. Men nu får nog sluta för denna gång. Jag är så “blyrig” ser du. God natt, sov sött. Du är nog mycket trött du också. Men du är nog hos mig ändå. När du slutar med tvätten nu en gång så får du bestämt skriva några rader åt mig eller hur. Ja, om torsdag om vi har hälsan och Gud vill så får vi åter träffas. De allra varmaste hälsningar medföljer från din egen alltid tillgivne Tyko. Många många kyssar får du med detta brev från gossen, min rara Edith.
Personer
Carl Emanuel Åkerblom (1876-)
Carl Emanuel Åkerblom, född 1876-11-16 Vidbo, Stockholm. Nattvakt på Uppsala Hospital. Hustrun Anna Matilda Källgren blir angiven som sinnessjuk någon gång mellan 1909 och 1918.
August Karlsson (1879-1918)
August Karlsson f 1879-06-06 Uppsala-Näs. Fick en utomäktenskaplig son i mars 1918. Dog 1918-10-07 av Spanska Sjukan vid asylen
Ester Hammar f. Jansson (1887-1965)
Ester Dorotea Hammar f. Jansson, född 1887-07-05 i Lena. Fostersyster till Tyko Pettersson. Tjänsteflicka på Kallesta. Gift 1913-11-08 med Henning Hammar.
Död 1965-12-16 i Uppsala.
-
Psalm 319 - "Närmare, Gud, till dig". Enligt traditionen var det denna psalm som orkestern spelade när den "osänkbara" atlantångaren Titanic sjönk år 1912 när den kolliderade med ett isberg på sin jungfruresa. ↩