Ruskigt väder

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min älskade lilla Edith. Du undrar väl varför jag just nu skriver. Jo ser du, det är så ruskigt ikväll så jag tänker ej gå till kyrkan. Det har nog varit så roligt att få vara med, men det är en bit att gå i blåsväder. Men du går nog. Du har så liten bit, nämligen om du kan komma ifrån. Så tänkte jag, jag ska skriva några rader när jag ej får se och träffa dig i afton min egen älskade. Mina tankar äro hos dig så ofta. De dröja hos dig lenge, i synnerhet om kvällarna. Om du ändå vore hos mig nu, min egen Älskade. Det är så varmt och skönt här. Jag vill ha dig hos mig alltid. Jag känner mig så glad och lycklig när jag blickar framåt med dig vid min sida. O, så lyckliga vi ska bli. Det blir ej någon missräkning för mig. Jag känner dig så väl. Ja, i allt. Och du känner mig lika bra. Jag saknar ord att uttrycka mig. Men jag känner mig så lycklig med dig min kära Edith. Ingen skulle kunna göra mig så lycklig som du, med din djupa varma kärlek. Det känns så ljuvt. Vi känner det nog så lika. Lilla Putte Pettersson sover än. Tänk du när han vaknar, så glada vi då ska bli. Tänk när vi får se honom. Att den dagen inte vore allt för långt borta. Nu ska jag gå och lägga mig. God natt älskade. Sov gott. Vi tro och hoppas att det är fint väder på lördag afton. Du är hjärtligt välkommen till mig. En god kyss följer med detta. Ja, många. Så och de varmaste hälsningar från din egen Tyko.