Skriver du brev

Från: Tyko Pettersson, Lill-Gåvsta
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min egen älskade. Jag känner mig ikväll manad att giva dig några rader. Men först vill jag giva dig ett av hjärtat gående tack för ditt långa innehållsrika brev. Det är det enda jag nu kan giva dig. Du borde haft en extra belöning därför. De känslor jag då förnam, de kan jag ej här med penna giva uttryck för, men vore jag i din närhet i afton då behövde jag ej giva ut så många ord. Då förstod du mig bättre än här på pappret. Will du förslåta din fessman att han var lit knorrig i det förra brevet. Nog litar jag på min ärliga Edit, det kan du var viss på. Hvem skulle jag då lita på om jag ej skulle lite på dig. Jag känner dig efter gammalt. Däråt är jag glad. Du är ej som många andra, hit och dit. Du skriver ej det ena och menar något annat. Så skönt att vara så älskad av den jag älskar, så du öppnade för mig att jag fick se vilket djup av kärlek som bodde där inne. Min älskade, mitt hjärta omsluter dig ikväll, höga djupa tankar fara i aftonens stilla frid till dig. Det var en natt, så såg jag dig stå framför mig i drömmen. Du talade ett tyst språk, det där språket som endast två älskande förstå, kärleksspråket. Jag blev så glad när jag fick se dig, men i ett var du åter försvunnen. Men du lemnade något kvar, vet du vad? Jo ett obeskrivligt lugn hade lägrat sig inom mig. Men det dröjer länge innan vi når målet för vår längtan. Skriver du törhända du vill höra min tanke i detta stycke. Den är, jag vill tåligt bida. Tiden blir ej lång när vi älska, men det hindrar ej om jag kommer närmare dig än hvad jag är nu. Jag var till Uppsala sen när du fick brevet. Jag hade god lust gått upp till dig. Men är det lika pinsamt för dig som det är för mig då gjorde jag nog bäst som jag gjorde? Orgeltramparn kommer just nu när jag sitter och skriver, så måste ta ut och kasta ner [brevet] i en låda. Du ser att de blev skrynkligt. Han fråga om jag håller på och skriver brev. I hastigheten höll jag pennan kvar i handen, men jag låtsade bara som de regnade. Jag ville nog så gärna förstår du komma och hälsa på dig, men det är bra kallt om natten och mörkt också. Men det var så snällt av dig vännen min att jag får komma, men jag kommer nog ej. Men vi träffas nog sen. Jag flyttar härifrån den 15:e maj. Inte till Uppsala, men i grannskapet. Det blir bara en lagom promenad till dig, till hospitalet. Jag försöker väl till en början där. Inte så stor aflöning, men allting fritt. Wi slutar nästan [att] så i veckan. Tvättat har de gjort idag. Wi mår bra. Mamma är fast for[?] gickt¹. Jag sänder med detta brev lika många kyssar som du gav mig. Helst ville jag nog förstår du giva dig dem direkt. Nu får jag sluta. Jag är mycket trött, för jag har gått i åker hele da’. Af kärlek tecknar din Tyko.

Jag sänder dig väl några rader sen när jag kommit på annan plats. Så du har ej behöva skriva nu till dess. Men gör som du vill med den saken

¹ Troligen lider hon av gikt

Personer

Per Erik Pettersson (1866-1905)

Per Erik Pettersson, född 1866-10-07 Strömtorp, Strömmen, Rasbo. Son till Per Persson den yngre och bror till Hulda Maria Pettersson, morbror till Joel Pettersson och kusin till Tyko Pettersson. Led av epilepsi och blev enhänt på grund av en olycka orsakad av denna. Under ett anfall bar det inte sig bättre än att han föll och hamnade med handen i spisen.

Arbetade som orgeltrampare. Var en väldigt händig och teknisk man. Han tillverkade likkistor åt de fattiga i socknen och konstruerade bland annat en mekanisk tvättmaskin.

Bodde hela sitt liv i Strömtorp och dog där 1905-06-03.