Dessa stunder fly så fort

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min kära älskade. Du sa ej behöva vänta förgäves på brev från din gosse. Jag vill hålla vad jag lovar, om det än blir ofullkomligt. Du blir nog glad ändå tänker jag. Så blir jag när jag får brev från dig. Men ett hjärtligt tack ändå för igår kväll vill jag giva dig. O, hvad jag njuter när jag får vara hos dig, men tiden går ju alldeles för fort dessa stunder vi äro tillsammans. Hvarför ska dessa stunder fly så fort bort. Ja varför, när vi har bidat och väntat i dagar och veckor att ostört få en stund tillsamms. Jag känner mig så lycklig och glad när jag får vara hos dig. När du får vila ut i mitt knä, när jag får smaka dina varma goda kyssar, hvad kan jag då mera önska? Jag glömmer då att vi åter ska skiljas åt och gå var och en till sitt. Men mitt öga det ser framåt därborta. En hegring, så skön, nej inte bara en hegring, det ska bli verklighet. När vi än en gång få oss ett eget hem, vet du vad jag tror på? Jag tror bestämt att vi blifva lyckliga med varandra. I det hemmet ska friden få råda. Jag kärleken ska också få råda där. Inte bara i det yttre synlig, utan också i våra hjärtan. Hvad livet känns ljuvt med dig vid min sida. Jag skådar med glädje och längtans blickar hän mot den dagen så jag får en så rar ung liten gumma. Måtte jag under denna väntans tid vara aktsam om dig som sedan. Jag har och vill göra vad som helst för dig. Förunderliga kärlek som ej vet några gränser. Det gick så bra för mig att komma hem ikväll, fast tiden var långt framskriden. Jag måste gå en liten krokväg att komma[hem], men jag gick med lätta steg. Ty hemåt bar min stig. Men det var nog ej bara det. Det var att jag varit hos dig, också visste jag att du följde mig på färden. Det gjorde vägen betydligt kortare. Men jag var också hos dig, var därom viss. Jag har mycket brått nu. Vilotiden är snart slut. Vi träffas väl ett slag i pingst i Rasbo? Av kärlek blott, tecknar din egen vän Tyko. Många varma kyssar medföljer.