Mobiliseringen är nära

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min kära älskade. Jag är ännu här på platsen, men mycket osäker, [kan] vilken timma som helst bli inkallad till mobilisering¹. Vad tiden är uppfylld av oro och veklagan. Men det är nog allt för syndens skull. Du fårstår, det är mycket känsligt för mig detta. Jag känner och erfar vilket starkt band håller oss tillsammans. Trogen har jag varit, trogen vill jag bliva emot dig, till min levnads slut. Wi veta ej hur det blir. Men det ser mycket illa ut i tidningarna. Man hoppas på det bästa och på Guds barmhärtighet. Här på mitt rum brukar jag få sofva så godt, men i natt sofv jag så oroligt. Vi veta ej vad som hända kan. Nog har du fått brev från mig rätt ofta nu, men hur det blir hädanefter, det står i Guds hand. Kommer jag ut, nog ska jag försöka sända dig brev om jag kan. Men var ej orolig för mig. Jag får ju ändå stå under den högstes beskydd. Men kanske vi slipper ut, det vore riktigt bra. Det får väl bli hur som helst. När konungen kallar, då måste man gå. Vi försöker väl träffas om morgon kväll? Du hör väl om det ringer eller har ringt tisdag. Då är det ej lönt att gå ut att möta mig. Men i annat fall försök om du kan. Av kärlek teknar din trogne Tyko. Tusen hälsningar och kyssar medföljer. God natt, sov gott. Kom ihåg mig min älskade Edith.