Tvivlaren

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Älskade! Herren är vår tillflyggt och starkhet. Med dessa ord vill jag börja mina rader till dig min älskade Edith. Jag har hälsan och känner mig så kry idag. Jag har varit i kyrkan i eftermiddag, så bra pastorn tala. Så godt. Jag känner mig så glad. Han talade om ett ord som är så fast och säkert på allt sätt värt att emottagas, det nämligen att Jesus Kristus kommit i världen att frälsa syndare. Så god, så snäll han var som kom hit ned för att lida och dö för våra synder. Så glad jag är att du vill vandra i Jesu efterföljd med mig, må du, må jag, ja alla meniskor emottaga kraft och nåd att vandra med och för Jesus. Tiden är kort över allt detta. Må jag vara ärlig inför min Gud. Var trogen i det lilla min Edith. Lönen ska ej mätas efter storheten utan efter troheten. Kom ihåg mig, bed för mig. Jag är lik en Thomas många gånger.

Den 11/1.
Jag var trött, så det blev ej färdigt i går kväll, men nu ska jag fortsätta. Jag har så varmt och skönt här inne hos mig. Jag tror ej att du har så varmt inne i din lilla trevliga kammare. Men du är nog så varm ändå. Jag hoppas det åtminstonde. Jag är hos dig så ofta min älskling, om och blott i tankarna. Men jag ville ändå görat ljust och varmt för dig på allt sätt, eller tror du inte det. Jag tänker ibland så här, min Edith kommer nog att som min gumma att ställa stora fordringar på mig. Det blir väl bra med alltsammans. Jag vill ändå med Guds kraft och hjälp göra det bästa för ditt välbefinnande, det kan du lita på. Kanske vi får se varandra någon kväll under veckan, annars har jag tänkt att vi kan mötas där vi brukar om lördagskväll. Blir det lite sent, det gör ingenting. Och kommer du ej så kan ingen doktor hjälpat. Af idel kärlek blott, teknar din egen Tyko. Allt gott medföljer till min älskling. Sov gott. Jag sov så gott sen.

Ett litet poem.

Ibland på insjöns vik är stilla lugnt
Ibland dess vågor rulla fram så tungt
Än solen strör därpå sitt himlagull
Än ryter stormen som av vrede full
Så är vårt liv ibland en upprörd våg
Som emot klippan krossas i sitt tåg
Ibland rätt lugnt och stilla allt sig ter
Och allt i solljus man omkring sig ser
I livet allting växlar om alltjämt
Och sorg och glädje väga sällan jämt
Tyngt av de båda sorgen ofta är
Hur lycklig den som allt med jämnmod bär