Förlåt och glöm allt

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min innerligt älskade. Just nu inkommen på mitt rum finner jag ingen ro förrän jag här får sända dig några rader. Jag har ju erhållit förlåtelse utaf dig, så jag borde vara lugn. Jag var nog tvär och häftig, men kom och se kära du, mitt hjärta är ändå så känsligt när jag har felat. Jag vill så gärna gå till rätta och erhålla förlåtelse, så allt må bliva gott igen. Ej klandrar jag dig i något stycke. Jag är själv mycket felande. Måtte vi, du och jag, ha överseende med varandras fel och brister. Så jag ber dig därför än en gång, förlåt och glöm allt. O att du kunnat blickat in i mitt innersta när jag tog avsked av dig i porten och se den strid som där utkämpas. Jag önskade att jag på något sätt kunde gottgöra vad jag brutit. Men när jag erhållit förlåtelse av dig borde jag kunna vara stilla och nöjd. Måtte ej någon klyfta uppstå emellan oss. Jag känner i denna stund att jag är så starkt fästad vid dig, så att jag tycker att ingen makt hur stark ska kunna hindra mig till det beslut jag fattat. Med dig vill jag kämpa livets strid. Aldrig har min kärlek varit starkare än i denna stund. Nog förstår du att det är kärlek, idel kärlek till dig som gör att jag såhär mitt i natten sätter mig och skriva. Jag är nöjd med allt. Ske Guds stora och behagliga vilja. Vad jag var lycklig idag när jag fick ditt brev. Jag läste det om och om igen. Jag vet att du älskar mig. Och bådas vår innerliga önskan är att vi måtte bli gifta och få ett soligt fridhem. Övergif mig icke, jag vill aldrig övergifva dig, utan måste vi mer och mer befästas i kärlek och vandra välbetänkt. Det blir ej så sammanhängande det här ser du. Men vet, kom ihåg att det är skrivet i kärlek. Du förstår mig nog. Hav deltagande med mig. Håll mig ej för vara en allt för hård man, nej jag tror ej så. Tack för denna afton. Tänk på mig mycket snälla du. Med innerlig kärlek teknar din alltid tillgivne gosse.