Ett kvällsmöte

Från: Tyko Pettersson, Lill-Gåvsta
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min älskade Edith. Tiden är långt framskriden, men jag ska ändå sända dig några rader. Ikväll är jag ej trött. Jag har varit i ensamheten hela dagen. Jag har hållit på å vältat, om du vet vad det är. Jag har varit hos dig i tankarna hela dagen. Ja, de är ju inget ovanligt för mig. Skulle du måhända vilja se vad jag bland annat tänk. För se du allt kan jag ej skriva, de bleve för mycket långt. Jag har tänkt så här. Eftersom vädret har varit mycket härligt idag så har jag tänkt göra en cykeltur om lördag kväll och då ställer jag färden till dig. Det är måhända mindre lämpligt för dig just denna kväll. Kanske du har mer att göra då än vanligt, men jag kommer ej så tidigt. Så kanhända du kan vara ledig. Jag hinner är förrän efter 9 eller en kvart över. Om jag sen skulle få vänta där i porten eller i gatan ner emot ån det gör ingenting. Jag går ej upp till dig, det är mindre trevligt för oss båda. Jag tycker det blir ej sent för mig. Jag sover så myck så jag gott kan försaka lite. Försök om du kan, så är du riktigt snäll. Jag tycker det ska vara så roligt att få träffa dig, det är rätt länge sedan. Dig som jag har så kär. Ja måtte jag ej bara skriva om det, utan måtte hela mitt lif visa att jag älskar dig av ett uppriktigt hjärta. Nu håller jag ej ord heller, en man bör stå vid vad han säger. Ja, jag sa ju i förra brevet att jag ej tänkt komma. Å nu har jag ändå skrivit att jag tänker komma. Men i en sak som denna kan det väl göra mindre. Men bäst är ju att vara bestämd. Om du ändå har[hade] talat om för mig drömmen som du hade. Jag håller med dig som du skrev. Jag vet själf hur det är, det är ej så gott att skriva, det kan missuppfattas mången gång. Men du får ej glömma att du måste delgiva mig drömmen. Tack ska du ha för gratulationskortet. Tänk, det var det enda jag fick. Men om jag fått från någon annan och inte från dig, då hade jag tyckt att det ej ägt något värde. Jag var så stolt öfver det, så jag har det står här framför mig. Ester har nog kikat, fason[sic; fastän] ja det får hon så gärna. Nu håller det på att bli slut med oljan i lampan, så nu får jag allt sluta mitt slarv. Allt godt medföljer från din egen älskade Tyko