Hur man vinner en mammas hjärta

Från: Tyko Pettersson, Lill-Gåvsta
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Kära vän. Jag har glada nyheter att omtala för dig den här gången. Jag önskade när jag var opp till dig, o att jag fått vara ensam med dig en stund, så att jag fått säga det som jag bär på mitt hjärta. Ja, du förstår själf att det inte var lämpligt då, men jag tyckte ändå att det var så roligt att få träffa dig och få trycka din hand. Så glad Eklund var. Ja, det är riktigt roligt att se folk sådär när man kommer på ett främmande ställe. Ja sade att jag hade glada nyheter att meddela. Ja, nog tycker jag så. Jag tror nog att du instämmer med mig. Du sade i brevet, ja du önskade att du kunde vinna mammas hjärta. Jag vet nu och kan säga riktigt säkert, att du har denna din önskan uppfylld. Men hvad och hvilken har kunnat åstadkomma det? Jag tror att det är du själf som har gjort det. Jag har hört allt sen i somras, hon har haft bara gott att säga om dig. Ja hon har givit dig ett sådant erkännande. Du må tro det har gjort mig riktigt godt att höra sådana ord uttalas av henne om dig. Ja, allt är det gamla gömt och glömt. Hon sade åt mig en kväll. Vi voro ensamma inne. Det var efter sen du var hem. Jag ska be här att få citera hennes ord. Hon har då förut talat om dig: “Kunde du inte ta Edit?”. Så sade hon två gånger. “Jag tänker nog du tycker om henne”, så sa hon. Jag kunde inge säga, utan tystnaden fick utgöra svar. Men hon träffa just huvudet på spiken. Om en stund så frågade jag henne om hon verkligen mena hvad hon sade. Får jag verkligen _____ Edit. “Ja kära gosse, du får så gärna för mig, men det är inte sagt att hon vill. Hon är van vid så mycket fint nu i Uppsala”. Det här samtalet var mellan henne och mig, mamma nämligen. Ja du må tro jag undra på henne. Jag kunde knappast tro hvad hon sade. Tack ännu en gång för brevet. Jag kan inte säga hur jag kände det. Kanhända vi kände lika, för det råd du gav mig, för den medkänsla du hade med mig. Jag är glad att jag får gå till Gud med allt i bön, så det är så gott att få vara i hans vård, i hans beskydd. Men mörka tankar kretsa stundom hos mig. De vilja borttaga all tro och tillit till Gud. Jag var så glad åt den anvisning du gav mig. Vi behöva så väl varandras råd och hjälp under ökenvandringen. Ja, jag tycker verkligen inte att din yta ser så kall ut. Den gång jag fick göra sällskap från bönhuset hade jag också en önskan inom mig. Jag vet inte, men jag rår inte för ‘et. Jag har haft en sådan dragning till dig å när jag har träffat och jag har fått giva denna önskan som bott inom mig luft, då har jag varit så glad. När vi stog på kullen utanför dinna föräldrars dörr, då önskade jag om du vore i dens eller fick dens ställe för vars skull jag hade tecknet på mitt finger, då skulle jag vara så glad och tillfredställd. Will du bliva min ledsagarinna genom livet? Det är med darrande hand jag skriver denna viktiga fråga. Det är som om min hand ej skulle vilja skrivt göra, men inom mig säger det, du måste. I mina tankar är jag hos dig nu. Å jag önskade att jag vore hos dig just nu, så kanske jag bättre kunde tolka det som rör sig inom mig. Jag kan inte här skriva så som jag önskade. De uttryck som jag skulle giva finner jag ej. Men jag älskar dig av ett rent hjärta. Detta företag är det viktigaste, näst vår själs frälsning. Men nu kanske du tänker så här: “på dig är inte att lita, när du kan handla så karaktärslöst, vara så tanklös. Du skulle just skämmas”. Det kanske kan så synas när du står på avstånd, men du skulle varit nära målet så kanske det blev helt annorlunda. Jag kunde inte, jag kunde inte ingå i äktenskap med henne. “Varför ej säger du?”. Dels därför min moder ville inte, så mina släkting likaså. Det värsta var att jag ej själv ville. Jag har sett och hört för mycket till de förresten. När jag inte blev förstådd så. De är mycke med det där. Jag vill inte uppta tiden met. Jag lämnart glad förresten att jag är ifrån hela trassle. Men till dig står min håg. Jag är så lycklig i din närhet. Några fagra löften gifver jag ej, men jag vill vara dig trogen. Ja vill under vilka omständigheter som helst dela ljuvt och huldt med dig. Att jag kunnat vara såhär dristig å framföra en sådan fråga till dig. Ja, du må tro jag känner mig så ringa i mig själv, så intet i mig. Så är jag glad att veta att allt motstånd har ramlat. Du må veta, det är gott att ha sina föräldrars samtycke och välsignelse över ett så viktigt företag. Jag vill lämna hela saken i Guds händer. Å jag vill överlämna mig själv, glad att också få överlämna dig i hans händer. Det ser ut för att bli ett långt brev det här. Ja, det finns så gott om papper å inte heller är det dyrt. Jag har hört klokan slå i rummet medan jag skrivit, så många gånger. Jag börjar bli trött. Vid läsningen ska du nog se att så var. Det är så mycket fel. Det skulle vara roligt att komma till dig en sönda när du blev fri från dina göromål. Men jag gör efter som du vill. Du kan komma hit till oss du. Det är livat till att åka i släde. Jag ska hämta dig. Kan hälsa dig ifrån ditt hem, så ock ifrån mitt. Jag har framfört hälsningarna. Nu får jag sluta för denna gång. Ifrån din alltid tillgivne vän. Wänskapsfullt tecknar Tyko Pettersson. Hur snart får jag vänta ett brev ifrån dig?