Ett ljuvt ansvar
Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8
Min kära älskade. Tack för senast. Vad det är roligt att få träffa dig som mitt hjärta har så kär. Å vad jag njuter när jag får vara hos dig. Jag vet ej vad det är som gör mig så lycklig och glad. Jo, det är du med din kärlek till mig. När jag därpå tänker blir jag så hänförd. Jag vet att du älskar mig med en kärleks om kan fördraga, tåla och hoppas allting med mer. Men den gosse som skriver så här till sin flicka eller om jag få använda ett annat uttryck, min blivande lilla rara gumma. Måhända det lyster dig att kasta en blick inom mig och du ska få se ett hjärta som klappar så varmt för dig. O du ligger mig så nära. Men vad jag jag älskar dig. Det här vet du förr, det är inget nytt. Men det blir ej heller gammalt att höra, så tycker jag, så tänker jag ser du. Vi ska få oss ett eget hem. Men jag känner ett[sic] ansvarets tyngd vilar över min skuldra. Men det måste jag likväl säga att det känns ljuvt på samma gång. Det senare vill nästan ta övervikt. Jag tänker, det kan väl ej ligga något ont i det. Men på dig kommer en hög men på samma gång en skön uppgift. Jag kanske ej bort gått in på detta område. Det är så stort och vidsträckt. Men missförstå mig ej. Det är blott av en innerlig kärlek till dig som jag skriver. Om du blott visste vilket starkt band håller mig samman med dig (du vet allt). Min önskan är att bandet som oss sammanhåller måtte bli ännu starkare. Jag törs nog ej gå vidare denna gång. Jo, få jag ditt löfte och medgivande, då så. Men det kan jag säga att du är fullt kompetent att utföra en husmors sysslor. Du är stark och kvick. Jag har ej några låga tankar om dig. Det må gälla vare sig det enna[sic] eller det andra. Det här får du ej fatta som något beröm. Jag säger blott som det är förstår du min älskling. När jag gick hem igår kväll, vilket härligt väder det var. Så fridfullt och rent. Å vad jag är glad och belåten när jag fått en stund med dig. Så jag glömmer både att vrida upp klockan, men jag så höll jag på att lura mig grundligt istället, men det gick ju så bra ändå. Jag mår så bra, men jag har varit så orolig över dig idag. Du var ej riktigt kry igår kväll. Jag hoppas ändå nu när jag sitter här att du är bättre. Om du ändå vore här hos mig nu. Då skulle du få vila ut en stund i din gosses knä. Eller om jag vore hos dig i din lilla kammare. Då fick jag allt hvila ut hos dig en stund. Vi få ändå vara hos varandra både nätter och dar i tankarna förstås. Men det blir väl bättre sen. Kom ihåg med pennan också. Många hjärtliga hälsningar medföljer. Allt gott medföljer. Däri innefattas oändligt mycket. Wenligen din egen Erik Pettersson.