En slitig dag

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min kära älskade. Du undrar väl nu vad det är som gör att jag nu skriver. jo älskade, det är så att jag tänker ej gå i kyrkan ikväll. Jag mår bra, men jag är så trött bara, för det har varit så arbetsamt idag. Vi ha kört till station hela dagen med lådor och fat som varit så tunga att lyfta på. Vädret har också varit mindre trevligt. Så tänkte jag nu då jag kom opp på mitt rum, jag ska skriva några rader åt min Edith ikväll. Du kanske går i kyrkan om du kan komma ifrån? Då undrar du nog vad det är åt mig. Snälla du, var ej alls orolig. Jag har så gärna velat vara med i afton, det skulle varit skönt efter dagens mångahanda. Jag får väl hoppas att du är frisk och kry. Jag tänker så mycket på dig i afton som alltid, tänk du Edith där du går i dina husbestyr, där är också din Tyko. Huru lyckliga äro vi icke som ega varandra. Jag känner mig riktigt glad och lycklig däröver. Ja tänk ej skriva så långt nu. Vi få träffas snart om vi lever och ha hälsan. O Edith om vi hade ett eget hem som du fick pyssla om och göra trevligt för oss båda. Men låt oss bida tåligt. Till sist, de varmaste och hjärtligaste hälsningar. Men innan jag går till vila vill jag jag böja mina knän och bedja Jesus att han i sin stora nåd beskyddar och bevarar oss till både kropp och själ. Snälla Edith, glöm mig ej då du bedjer. Av innerligaste kärlek tecknar din egen Tyko.