Ute och cyklade igen

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min kära älskade. Ja, nu ska du få några rader igen. Kanske du redan har väntat. Vore det ej till dig, blev det nog ej något skriva av nu heller för det är så varmt och kvalmigt häruppe, men du får ej tänka att jag gör detta av olust eller av tvång. Å nej, inte till min kära Edith. Det som är glädjande för mig är att mina sår äro läkta. Visserligen syns det var det tog, men man kan inge göra åt de. Jag tycker själf att de gick ganska fort, de vore väl ej så djupa. Men den otäcka stöten var svår nog ändå. Igår eftermiddag var jag ute och cykla. Kan du gissa vart jag var? Jag åkte öfver stora torget mellan fyra och fem och jag tänkte att om jag visste att min flicka vore ensam hemma då har jag gjort en titt in till dig. Jag har så önskat många gånger när jag är till staden. Jo, jag var hem till Gåvsta igår kväll, så åkte jag hemifrån klockan 4 på morgon. Ja, morsan var så glad att se mig åter, hon har tänkt och fundera mycket på mig. Så de mådde bra allesammans. Men jag har riktigt färska hälsningar från min morsa till dig. Hon var hon som jag mycket glad att du besökte mig. Jag tala om det, ser du, för henne. Men jag har funderat på än sak idag, skulle vi kunna få träffas om torsdag kväll eller imorgon kväll, det blir ju det samma? Om Gud vill och vi får leva. O hvad det ska vara roligt att åter få träffa dig. Det här är nu mitt förslag. Uppfyll min önskan om du kan. Vi möts på vårt vanliga ställe. Det här är på middagsrasten jag ritar till detta, så nu måste jag strax ut och knoga i värmen. Men med dig i tanken går allt så lätt. Nu måste jag sluta. Med många hjärtliga helsningar till dig från din alltid tillgivna Tyko. Du tänker väl på mig?