Är hon inte gladare än eljest

Från: Tyko Pettersson, Lill-Gåvsta
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min älskade Edith. Tack ska du ha för brevet. Det var riktigt kärkommet för mig. Ja det gjorde mig riktigt gott. Jag var så nöjd me’t. Det var så bra. Jag behövde ju ej vara orolig om det än dröjde lite. Jag är ju desto oftare i dina tankar. Ja, vad gjorde det då om jag måste vänta lite. Jag dröjde rätt länge jag också en gång, kanske var det längre. Det som jag skrev om i ett brev, att du skulle säga din tanke om hur du tänkte, ja du kommer väl ihåg själv vad det var, det talade du inge om. Jag säger väl inge om det heller. Det var väl ej så gott för dig att veta vad du ska svara på det. Jag är ju dum jag till fråga. Du behöver ej skriva något om det. Vi träffas nog vid något lämpligt tillfälle, så kunna vi talas vid om det, och mycket där jämte. Jag ska tala om någe för dig. Det är ej något nytt. Jo, Augusta har varit så glad och livad sedan hon varit till dig. Väl fick jag en tillrättavisning av henne, men när hon fick höra hur det var så blev det så bra igen. Ja, hon är så glad och vänlig mot mig så du kan ej tro. Och jag har hört och vet att hon tycker om och gillar att jag håller på att fria till dig. Jag har frågat mig själv nu många gånger, vad har kunnat gjort dessa stora förändringar. Jag får säga det, jag har ej kunnat göra något. Väl har du legat mig nära. Jag har velat stått på din sida, men vad var det mer för det. Ja, du kan väl ej heller veta. Men jag tror att ditt uppförande har bidragit härtill, till det goda förhållandet som blivit rådande. Så har du väl fått inse att du är skicklig och pålitlig i allt. Annars har du ej varit på samma plats så länge. När sanningen får segra då är det så gott, men den får inte segra alltid. Ibland så är det lögnen. Om morgon afton nu ska Augusta och Ester på bröllop klockan 4. Men jag blev ej bjuden. Jag går ej att se brud¹ heller. Jag har sett henne förr. Och ser hon ej gladare ut då än eljest så är det ej mycket att se på. Wet du vad jag har tänkt? Jo, jag har tänkt så här, vore det ej så långt till Uppsala, då skulle jag göra en tripp till dig på kvällskvisten. De skulle vara bra mycket bättre än se brud. Ja, vi skulle ha så mycket att språka om. Jag låter nog käck nu, det blev väl så lagom, jag lär nog ej få träffa dig ensam. Jag fick komma då och gå igen. Jag är lik Joel², men det blir nog bättre tänker jag. Jag ska vara hos dig min älskling i tankarna. Som jag är varenda kväll. Men i morgon kväll ska du känna mig vara närmre hos dig i din egen kammare. Jag drömmer om dig, så jag är nog hos dig. Jag önskar ibland om det vore verklighet, men det blir väl. När ska vår bröllopsdag bli? Ja måtte den ej vara för avlägsen. Det är som gubben sa, vad e de värt huttla³ med he. Å jo, jag kommer nog ihåg när du frågade mig om du skulle få vara med på mitt bröllop. Kommer du ihåg när du ställde den frågan till mig sist? Jag minns det så väl. Det gjorde väl ingenting att du så fråga. Vi voro så bra bekanta. Jag är så glad att du får stå närmast vid min sida. Då ska jag känna mig lycklig. Jag känner mig rik med dig. För vi älskar varandra vi två. Nu får jag sluta dessa enkla rader, jag är förvissad att de är välkomna för dig. Skriv sen när du tycker. Om det dröjer så får jag tänka som du, den som väntar något gott väntar ej förgäves. Hjärtlig hälsning medföljer från din egen Tyko.