En osynlig hand

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min innerligt älskade. Återigen ska du få några rader från gossen din. O att du blev riktigt glad och livad. Det är min innerliga önskan, jag som vill dig så väl, det allra bästa. Om innehållet i dessa rader ej blir så värst så är det ändå från din egen Tyko. Ett varmt tack för senast. Vad jag är lycklig när jag får vara hos dig. När vi sedan hade skiljts och jag gick hem, vad jag såg framtiden så ljus med dig vid min sida. Jag känner det så som vi ska bli riktigt lyckliga, nog komma vi bra överens, det tror jag helt säkert. Å vad jag skulle känna mig ensam här om du ej vore så nära. Vi kunna träffas rätt ofta nu, nog tycker jag likväl att det är långt emellan ändå. Men man får väl låta sig nöja. Så kan det ju hända att jag ibland får se dig med dina väninnor, jag är glad om jag blott får se en skymt av dig, då förstår du hur det är när vi träffas helt för oss själva. Du känner nog kanske detsamma som jag. Nog hoppas jag det åtminstone att ändå min önskan skulle uppfyllas. Det hade jag föga hopp om på en tid. Händelserna eller det som timar och sker det sker nog ej på en slump, fast mången är benägen att tro så. Jag för min del har en annan uppfattning. Det är kanske ändå en osynlig hand som leder det hela, fast man är nog kortsynt att se det många gånger. Jag vill vara uppriktig och ärlig inför dig. Jag vill ej visa mig vara annat än jag är, men många fel och brister låder vid mig¹. Så nog behövs att du bär mycket överseende med mig, nu såväl som när jag blir din gubbe. Men då ej något annat förmår, då allt står liksom maktlöst, då är det något annat, kärleken. Den står som främst förunderliga ting. Du må tro min egen älskade, jag vet själf vad denna rena äkta kärlek förmår. Jag vet efter gammalt att du är lite hetutaf[sic] dig ibland, men jag fruktar ingalunda för det. Å nej. Med den kärlek som är i mitt hjärta till dig är stark nog att övervinna och fördraga. Ett ordspråk säger med rätta, ingen är utan fel och ingen utan meriter. Jag skriver så mycke. Du behöver också här ha fördrag och överseende med mig, men ett vill jag säga dig, lita på mig, jag ska ej svika dig. Men om du så skulle göra, jag tror ej det, jag tror att du är ärlig och uppriktig mot mig, men om, hur skulle jag kunna bära det. Nu måste jag sluta. Klockan är strax elva. Jag är mycket trött. Uppfyll min önskan med några rader om du kan. En varm kyss följer med på köpet. God natt, sov sött. Av kärlek blott, tecknar din alltid tillgivna, Erik Tyko.