En ledsagarinna
Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8
Min innerligt älskade. Du väntar måhända ej brev från mig idag, men jag tycker ändå att jag bör giva dig några rader. Jag mår så bra. Jag hoppas att du eger samma goda förmån. Ett hjärtligt tack för senast ska du ha, å vad jag var lycklig den aftonen. Det var nog ej bara jag, det var nog också min egen älskade, dig som mitt hjärta så kär har. Du var nog ej mindre lycklig än din egen gosse. Tänk när vi få ett eget hem. Hvad ska då kunna störa vår frid, intet. Och skulle det bli några motigheter, men när vi vandra i endrägt och kärlek, då blir allt så bra igen. Som jag talade om för dig hade jag varit lite orolig för att jag intet hört ifrån dig, men förlåt mig, jag hade ej rättighet att så vara när jag vet att du älskar mig med en kärlek innerlig och varm. Ditt hjärta klappar nog så varmt för mig. Å jag litar på vad du har sagt därom, kan du vara förvissad. Jag råder ej för det ser du, men jag vill vara så ärlig inför dig. Men sedan blev jag så lugn. En underbar stillhet hade lagts inom mig. Hur lycklig känner jag mig att äga dig som en trofast vän. Du som skall bliva min kära hustru. För dig får jag omtala vad som ligger mig närmast, såväl glädje som sorg. Dig endast vill jag hava till ledsagarinna igenom detta livet. Du är nog den rätta för mig. Jag vill ej veta om någon annan. Jag hoppas och tror att vi skola och kunna med varandra för giva vår levnad så livet här nere ska ega ett stort värde för oss. Så vi behöva varandra så väl. Vi behöva varandras uppmuntring. Vi skola dela både ljuvt och lett1, allt gemensamt. Jag lovar dig nu på förhand. Jag hoppas också att jag ska kunna hålla vad jag nu lovar. Jag bör ej lova mer än jag kan godt hålla. Mot dig vill jag bliva öm och tillgiven. Jag önskar att jag kunde bliva riktigt snäll mot min lilla rara hustru. Du kommer nog att pyssla om din gubbe riktigt, det tror jag. Också har du nog samma önskan som jag eller hur? Jag är förvissad om att du vill mitt bästa. O vad du och jag ska bli lyckliga med varandra när vi får ett eget hem och en egen säng. Nu tycker du nog att jag är joltig2. Inte får du undra på om det blir lite joltigt, dessa rader, för ser du jag är så glad att jag har dig. Du är min och jag är din, vad kan oss skilja? Med dig vill jag kämpa livets strider. Så få vi ock blicka upp till honom varifrån all hjälp kommer. Huru hjälplösa äro vi från vaggan till graven. Jag börja detta brev igår, så jag tänkte att du skulle hinna få det till igår eftermiddag, men jag hann ej. Men nu så får du det om måndag middag istället. Så längtar jag åter att få träffa dig. Vill helst vara hos dig för beständigt. En undlig[sic] pojk du har, tycker du inte det. Ja, så här reflekterar jag i min ensamhet. Tack ska du ha för midsommarkortet. Det kom lite länge än det skulle göra, fast det dröjde lite länge innan jag fick det. Men lika godt. Till sist många varma hälsningar och en hel famn med kyssar. Från din alltid innerligt tillgivne E Tyko P. Skriv snart.