Ett stukat huvud

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

[Skrivit med knagglig handstil, till skillnad från hans annars vackra handstil]
Min innerligt älskade. Jag sända dig några rader så du får höra hur jag mår. Det är ej några glada nyheter jag har att omtala. Men jag måste likväl. Du får ej bli orolig min egen älskade. Jo det var så att jag skulle åka hem till Rasbo igår eftermiddags. Jag kom från Asylen och åkte förbi Grindstugan¹ och hur jag satt vet jag ej, men fort åkte jag. Jag tror jag styrde bara med en hand. Det stötte emot ett träd, så jag fick flera djupa skrap. Ja nu ligger här på kammaren. Huve är så omlindadt, så jag vet knappt hur jag ska få i mig en matbit. Man kan fråga sig självf varför detta. Jag vet ej nu, men allt ska väl tjäna till det bästa. Det har kunnat bli min död också. Jag fick mig ej så liten smäll, ramen på sykeln hade kroknat. Ja vi människor bestämma så och så ska vi ha och så ska vi göra, men herren har kanske tänkt helt annat. Wi kunna ej få träffas nu som vi bestämde. Jag skriver några rader framdeles, så får du höra hur jag mår. Snälla du var ej orolig för min skull. Doktorn sa att om allt går väl, så är det snart läkt. Det känns så obehagligt. Jag får väl sluta nu. Jag är så trött i armen. Det vore roligt för mig om du kunde komma hit och hälsa på. Nog har du vilja därtill är jag förvissad. Kommer du är du hjärtligt välkommen. Men gör som du själf tycker. Kom ihåg mig, om ej annat med en tanke. Av kärlek till dig teknar din alltid tillgivne Tyko.