Edit Pettersson

Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8

Min innerlig Älskade! Edith Pettersson. Min tankar de ila till dig. De ville nu överraska dig i form av brev. Wet du nu vad din gubbe tänker, gissa. Gumman min, om du kan. Jo, det är så här. Jag bara tycker och önskar så här, o att jag också ikväll fick vänta min Älskling. Ingen är så välkommen till mig som just min Edith. Tack för ditt och din systers¹ besök hos mig. Jag var för mycket lycklig, så jag glömde att visa min tacksamhet så som jag bort göra. Du vet, det är så ibland. Ibland är det på annat sätt. Det blir ej så många ord, för kärleken har också ett tyst språk. Vad det språket är ljuvligt, när våra blickar mötas till exempel. Eller när jag får trycka min älskling till mitt bröst med mera. Wore du nu hos mig, så skulle du få bädda åt mig. Nu begär jag nästan för mycket. Men ser du så gott jag då skulle sova. Du vet jag är ej mycket för att ge beröm. Jag minns hemma vid Gåvsta att du bädda riktigt skermangt åt mig. Nu livar jag opp gamla minnen. Men det kan också vara lustigt ibland. Då kunde jag ej tänka att du skulle bli min hustru. Du trodde väl ej mycket på det du heller eller hur. Men ack så lycklig jag känner mig i din närhet. Och lika lyckliga blir vi sedan i förening med varandra. O så glad jag är att jag eger dig min älskade Edith Pettersson. Å du kan tryggt lita på mig. Jag vill vara ärlig mot dig, och mot mig själf. Jag har ett samvete och hjärta som är så känsligt för det som ej är rätt. Jag skulle ej ha någon ro om jag vore oärlig emot dig. Inge hemligt vill jag hava för dig. Nej min Älskling. Du känner mig så väl. Många fel och brister har jag, men jag vet likväl att med den kärlek du älskar mig är stark nog att tåla och fördraga. Att du själf kund se in i din Tykos hjärta och se vad som gömmer sig. Jag kan ej ge uttryck så som jag önskar, men jag älskar dig av ett uppriktigt hjärta. Så varmt det hjärtat är för dig. Du är föremålet för min kärlek. Men så älskar du också mycket. Det har jag fått erfara. Men känns det inte ljuft tycker du. Jo, du tycker nog som jag. Måtte Herren få beskydda oss och bevara oss. Det är ändå så godt att stå under hans beskydd. Tycker du inte att det är och känns tryggt. Vi möts morgon afton om vi [har] hälsan och Gud vill. Nu får jag nog sluta och jag får gå till vila. Men jag är likväl hos dig min rara Gumma. Och jag vet också att du är hos din egen gubbe. En hjärtligt varm hälsning medföljer till dig min Älskling, å än kyss. Godnatt sov sött å dröm om din gosse, nej din gubbe. Av kärlek teknar din egen Tyko eller din gubbe, det är nog rättast.