Löft på mössan
Från: Tyko Pettersson, Uppsala Hospital
Till: Edit Gustavsson, Svartbäcksgatan 8
Kära Edith. Jag har nyss hemtat tidning. Och så fick jag brev från min Edith. Tack snälla du. Jag vill genast sända några rader medan brasan sprakar. Jag ser genast i dessa rader jag fick din varma kärlek. Din omvårdnad om mig. Så lycklig jag är att få vara föremål för din kärlek. Jag kan ej skildra det, men du vet själf hur det känns. Kära du. Trodde du att jag var sjuk. Jag tänkte hela dagen att jag skulle gå till kyrkan. Inte kan jag säga att jag var precis sjuk, men jag var så förfärligt trött. Jag blev befalld på middagen att jag skulle upp till bagerit och hösa1 upp majs som legat där till torknings. Det var så olidligt hett där, så jag blev alldeles vanmäktig. Så jag tänker att de invärka att jag blev så trött. Men jag är mycket glad och tacksam till Gud. Jag känner mig kry ikväll. Så kära du var ej orolig för mig. Men jag vet ju också själf hur jag är när jag vet att du är dålig. Men jag var så harmsen att jag ej kunde komma till kyrkan när jag så gärna ville. Min älskade vet också hur det känns. Så en annan sak. Jag har måst vara upp lite tidigare denna vecka. För en av utav kördrängar har blivit sparkad av en häst. Jag tycker synd om honom. Såg du mig i mosse vid vattkvarn2, att di var en som löfft på mössan. Det var just jag. Men du kunde väl ej ana det. O så glad jag blev när jag fick se dig! Jag bara önskade att du skulle kasta en blick dit jag stog. Jag bara tyckte, varför ska ån var. Om så ej varit, så hade jag nog varit när dig på ett enda litet skutt. Jag önskar att du vore här så fick jag vila ut en stund hos dig. Kom till mig om lördag kväll. Jag törs ej säga så säkert om du får någe brev av mig om lördag. Men jag ska försöka. Tack för brevet. Nu får jag sluta. En helsning varm från din egen Tyko. Sov gott min innerligt älskade.